etik
På religionslektionen idag så tyckte våran lärare att vi skulle diskutera ett "case" (som hon sa..men ett fall), ur ett etiskt perspektiv. Vem som gjort rätt och vem som gjort fel..
Fallet hon valt var ett hon läst i tidningen för ett tag sen. En äldre kvinna, boende på nått slags servicehem, (inte äldreboende,) skulle träffa sina barnbarn och åkte hiss ner till entrén för att möta upp dem. Väl nere så tog hon ett steg ut ur hissen, där hon sedan blev stående och log mot sina släktingar, som hon inte sett på väldigt länge.
Efter ett tag slår hissdörren igen och kvinnan knuffas bakåt, ramlar, slår i huvudet och får åka in med ambulans. Kvinnan avlider senare av sina skador och barnbarnen stämer kommunen för att hissdörren slog igen med sådan kraft och hade ihjäl deras släkting.
Våran uppgift nu var att diskutera detta, som jag skrev längre upp.
Min grupp, som flera andra, var direkt på det klara med att det var ju en olyckshändelse, det var ingens fel.. ska man skylla allt på någon så kommer man ju aldrig att kunna göra någonting. Bo i madrasserade celler utan fönster eller dörrar kom vi fram till.
Kvinnan, kunde ha flyttat på sig, och inte stått så länge att hissdörren hann slå igen - hon bodde ju där så borde vetat att dörren gick igen av sig själv.
Barnbarnen, varför stod de och tittade på sin mormor/farmor på långt håll så länge? Borde de inte gått fram och kramat om henne/mött upp henne för att hjälpa till? Och stod de så långt bort att de inte hann reagera på att dörren var påväg att slås igen?
Kommunen, skulle inte ha ställt in dörren på att slå igen av sig själv med sådan kraft.. men brandsäkerheten då? Hade de inte gjort det och det börjat brinna så hade de ju fått skit för det istället..
En OLYCKSHÄNDELSE helt enkelt. Det var ingens fel enligt mig. Olyckor händer. Det var första gången, och kommunen har nu åtgärdat det med att ändra lite i inställningarna för hissdörren. Men det hade aldrig hänt förut, och ska man tänka ut allt som KAN hända, så går det som sagt inte göra någonting.. Man kan inte bygga trottoarkanter - tänk om någon snubblar.
Att kvinnan ramlade och slog i huvudet och senare avled av de skadorna kunde inte rå för. Olyckor händer varje dag.
Ett etiskt dilemma och en olyckshändelse är inte alls samma sak.. något som våran lärare hade svårt att skilja på. Ett etiskt dilemma är klurigt att avgöra vem som gjort rätt och fel. för alla har gjort båda men på olika sätt..
Hade hoppats på att få diskutera något riktigt etiskt dilemma nästa lektion, men vi ska tydligen fortsätta på samma. som inte ens är ett dilemma?!? eller vad säger ni?!
Nä..
Nämnde jag föresten att det är en av de sämre lärarna på skolan? ^^
Fallet hon valt var ett hon läst i tidningen för ett tag sen. En äldre kvinna, boende på nått slags servicehem, (inte äldreboende,) skulle träffa sina barnbarn och åkte hiss ner till entrén för att möta upp dem. Väl nere så tog hon ett steg ut ur hissen, där hon sedan blev stående och log mot sina släktingar, som hon inte sett på väldigt länge.
Efter ett tag slår hissdörren igen och kvinnan knuffas bakåt, ramlar, slår i huvudet och får åka in med ambulans. Kvinnan avlider senare av sina skador och barnbarnen stämer kommunen för att hissdörren slog igen med sådan kraft och hade ihjäl deras släkting.
Våran uppgift nu var att diskutera detta, som jag skrev längre upp.
Min grupp, som flera andra, var direkt på det klara med att det var ju en olyckshändelse, det var ingens fel.. ska man skylla allt på någon så kommer man ju aldrig att kunna göra någonting. Bo i madrasserade celler utan fönster eller dörrar kom vi fram till.
Kvinnan, kunde ha flyttat på sig, och inte stått så länge att hissdörren hann slå igen - hon bodde ju där så borde vetat att dörren gick igen av sig själv.
Barnbarnen, varför stod de och tittade på sin mormor/farmor på långt håll så länge? Borde de inte gått fram och kramat om henne/mött upp henne för att hjälpa till? Och stod de så långt bort att de inte hann reagera på att dörren var påväg att slås igen?
Kommunen, skulle inte ha ställt in dörren på att slå igen av sig själv med sådan kraft.. men brandsäkerheten då? Hade de inte gjort det och det börjat brinna så hade de ju fått skit för det istället..
En OLYCKSHÄNDELSE helt enkelt. Det var ingens fel enligt mig. Olyckor händer. Det var första gången, och kommunen har nu åtgärdat det med att ändra lite i inställningarna för hissdörren. Men det hade aldrig hänt förut, och ska man tänka ut allt som KAN hända, så går det som sagt inte göra någonting.. Man kan inte bygga trottoarkanter - tänk om någon snubblar.
Att kvinnan ramlade och slog i huvudet och senare avled av de skadorna kunde inte rå för. Olyckor händer varje dag.
Ett etiskt dilemma och en olyckshändelse är inte alls samma sak.. något som våran lärare hade svårt att skilja på. Ett etiskt dilemma är klurigt att avgöra vem som gjort rätt och fel. för alla har gjort båda men på olika sätt..
Hade hoppats på att få diskutera något riktigt etiskt dilemma nästa lektion, men vi ska tydligen fortsätta på samma. som inte ens är ett dilemma?!? eller vad säger ni?!
Nä..
Nämnde jag föresten att det är en av de sämre lärarna på skolan? ^^
SD
Snart är det val och jag är lättad att jag inte får rösta i år. Jag är alldeles för dåligt insatt och hade inte riktigt orkat med att sätta mig in i alla partiprogram och liknande. Det skrämmer mig ändå att man hör så många som tänker rösta på SD, (SverigeDemokraterna för den som inte vet.)
SD som bäddar in sina åsikter i fina ord. De som har bra politik på många områden, men sen till problemet.. det de själva kallar "En ansvarsfull invandringspolitik". Hur kan de anse att en invandringspolitik som deras är ansvarsfull?
De skriver eller säger det inte rakt ut, men de vill ha bort invandrarna från vårt land. De vill låta "Sverige förbli Sverige". De vill ha:
- * En restriktiv invandringspolitik
De vill alltså ha en väldigt begränsad invandringspolitik om man ska tolka det väldigt snabbt? Varför? Vill de inte ha med dem att göra, inte lägga tid på dem? - * En utökad flyktinghjälp i krisområdenas närhet
De vill alltså inte ha hit dem, utan istället göra det som går på hemmaplan för dem och sedan låta dem vara kvar? - * Ett stärkande av den svenska kulturen
De vill inte ha hit invandrare som inte är vana med den svenska kulturen och då kanske råkar göra något 'fel'? Detta låter bara knäppt för mig, tänk vad mycket de ger oss! Andra sett att se på, andra sätt att bete oss.. jag menar, helt ärligt - vem tycker om den svenska kulturen till 100%? Det är väl bara bra med lite påverkan utifrån!! - * En öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället
Självklart så anpassar man sig dit man kommer. Jag tror att vi är väldigt dåliga på att se de många som faktiskt gör det. Det är de som inte vill anpassa sig och ställer till det som vårat land och dessa politiker väljer att se! - * Ökat stöd till de invandrare som frivilligt önskar återvända till sina hemländer
Är detta det enda de ska få hjälp och stöd med? Att tvingas ut ur vårat land eftersom det är det enda alternativet om de inte får hjälp på något annat sätt.
Det är sjukt! Kan inte alla se hur mycket invandrarna faktiskt för med sig till vår kultur. Vi får en bredare syn på världen och vi får dela med oss av vad vi har. I Sverige lever vi väldigt bra till skillnad från i många andra länder, att då vara egoistiskt och inte vilja dela med sig av det...det är sjukt! Att vi är så bekväma?!
Än en gång skäms jag för att vara svensk....
självkänsla + svenskar =
Hade uppstart på pedagogiskt ledarskap idag och vi skulle börja med att säga tre bra egenskaper med oss själva, någonting som vi alla hade problem med. När alla tillslut började säga så kom det vanliga "glad..positiv..omtänksam" inte så stor variation mellan personerna.
När någon sa något så var det som att resten av gruppen sög åt sig ordet, la det på minnet, för att sen upprepa ordet när det kom till deras tur. Lite för svenskt för att vara okej tycker jag.
Även jag hade riktigt svårt att komma på tre saker, positiva. Inte "jag är ganska bra på..." eller "jag är rätt så...." det stör mig. Det stör mig, även om jag själv också är dålig på det.
När man sedan pratar om det och det kommer kommentarer om att det är konstigt och att man inte har någon anledning för det så blir man lite konfunderad ändå. Man undrar varför folk inte kan säga vad de tycker att de själva är bra på, ingen kommer ju direkt sitta och tänka "nej det är du inte". Det var i alla fall vad vi sa på lektionen.
När jag sen tänkte efter så insåg jag att man är ganska hemsk. Hur ofta tänker man inte dumt om människor, hur ofta tänker man inte att folk har en ful tröja, en ful frisyr eller är lite smådumma.
Sen så tycker man att det är konstigt att folk inte kan uttrycka själva vad de tycker om med sig själva.
Det är ju inte så att någon kommer tänka "nej, så är det inte alls!".
men det är det ju faktiskt?!
eller?
Jag skäms....
life
Om mindre än två veckor börjar jag tredje året på gymnasiet, En del kommer vara annorlunda från föregående två år...
* Ny linje
* Ny klass
* Ny mentor
* Roligare kurser
* Inte lika många kurser
* Tre veckor kommer spenderas i Indien (då med flest personer från 'gamla' klassen)
...jag kommer inte ta studenten med "min" klass.. det känns lite konstigt. Det känns väldigt konstigt när jag tänker efter föresten. Min klass som jag varje dag träffar, umgås med, jobbar med, äter med, pratar med. Läskigt.
Just nu känns det inte så kul.. jag hade hellre velat ha en helt nystart. Ny skola, ny klass... hela köret.
Men man kan inte få allt...
Vänner (del 2?)
Den som skryter över hur många vänner han har, har inte en enda.
Samuel Taylor Coleridge
Ett ordspråk som stämmer ganska bra in på mig.
475.
Antalet vänner jag har på Facebook.
475, antalet vänner jag har på Facebook. Alla jag är vän med känner jag på ett eller annat sätt. Har träffat någon gång.
Fast...vänner, är det rätt ord? borde det inte heta mina "kontakter" eller kanske "mina bekanta".. vänner är väl närmare än så? (enligt mig) eller är det... jag skrev om det i ett inlägg tidigare HÄR.
Skulle jag av de 475 människorna leta fram mina "vänner" så skulle siffran bli betydligt lägre. två-siffrig. eller ännu mer troligt en-siffrig.
1,5 månad.
ungefär så länge har jag haft sommarlov.
Sommarlovet är till för att vila upp sig från skolan, vara med vänner och familj och bara ta det lugnt, hitta på grejer man tycker är kul.
Jag har fyllt min kvot av familje-umgänge. Jag har varit en hel del med min pojkvän (fast låångt ifrån fyllt den kvoten, för den är oändlig^^).
Men de övriga vännerna då? Eller...vilka är de? Av de 475 personerna.. så borde jag ha någon att spendera mina sommarlovsdagar med. Att bada med. Att prata med. Att uppleva saker med.
Att försöka. Att smsa personer man trodde var ens vänner. Att efterlysa någon att vara med på Facebook. Någon av de 475 trodde jag skulle vilja, kunna, ha tid.
Avsaknaden av någon att helt naturligt ringa. Frånvaron av svar på Facebook-efterlysningarna.
Mja, livet är inte alltid lätt.
(bilder har inget med texten att göra..)
vänner
vänner, är det bara de som är äkta.
eller är det alla andra också?
det är inte bara de som är oäkta i alla fall. det vet jag.
Säger vi människor saker bara för att det ska låta bra?
Till exempel: "Vi måste träffas snart, jag saknar dig!" är det någonting man säger på rutin, eller kommer det från hjärtat?
Jag tror att svenskarna idag har hamnat i någon fälla att bara kasta ur sig liknande meningar titt som tätt till människor. Hmm.. och jag tror att det kan vara farligt.
Jag har många gånger fått höra av "vänner" eller vad de nu är, att de så gärna vill träffas. Sen hör de aldrig av sig. När man själv hör av sig så får man ofta en dålig ursäkt, eller personen i fråga har inte tid, eller så ska de höra av sig igen. KOM IGEN, jag går inte på det där!
Dåliga ursäkter avslöjas efter ett par gånger.(eller första)
Alla har tid för sina vänner,(kanske bara mer eller mindre.)
Höra av sig tillbaka? detta händer sällan..(om än aldrig)
Jag har oberäkneliga gånger haft kontakt med vänner på annan ort. Man har pratat om att träffas. När tågbiljetter sedan ska bokas, eller datum spikas så kommer de dåliga ursäkterna. Svaren på sms, mail, FB utgår. Totaldiss så det skriker om det.
Nästa gång man för frågan på tal så är personen superpositiv än en gång. MEN i sista stund kommer de där ursäkterna. och de är alltid jätted å l i g a... och så där fortsätter det. kan fortsätta hur länge som helst.
Liknande kan det vara med vänner på hemmaplan. Fast såklart inte lika märkbart där.
Vänner ska man kunna lita på. jag kan nog inte det. jag har nog ingen egentlig anledning att göra det heller. jag har nog lite tappat tron på mänskligheten idag. mm, så är det. (såklart finns det folk jag litar på!)
Sån här dagar önskar jag att jag hade ett husdjur, en hund att leka med, en katt att busa med, en chinchilla att mysa med, en minigris att ligga på soffan och kolla på film med. (ja!)
eller någon att vara med...
bilden har INGENTING att göra med texten!!
och ja..detta är skrivit från egen erfarenhet, så det är mest mina tankar...
hade inte tänkt mig inlägget som detta, och la det bara som ett utkast imorse...men fortsätter nog inte mer på det.
Vad är vänner?! kommenterA!
Medmänniskor?
Hmm, ett inlägg påbörjat i december förra året. spännande.
Jag hade tydligen pratat med en vän om att blogga och denne person hade visst tipsat mig om att skriva om medmänniskor. typ.
Och tydligen så började de kärva kugghjulen där bakom pannbenet snurra för det fanns ett halvfärdigt inlägg sparat som ett utkast.
___
Men vad är egentligen en medmänniska?
är det..
..vår familj?
..våra vänner?
..våra vänner och ovänner?
..de vi bryr oss om?
..människorna som finns i vår omgivning?
..de människor vi känner?
..de människor som vi någon gång pratat med?
..de personerna vi tycker om?
..alla de vi någon gång träffat?
..alla människor på jorden?
kan nog fortsätta ett tag till, men ni fattar poängen..
Slår man upp ordet medmänniska i en ordbok så står definitionen "om människa i förh. till andra människor (som äro hennes samtida, som hon kommer i beröring med o. d.); (ngns) nästa"
Inte så jättetydligt kanske, men jag tror mig tycka att det betyder personer man kommer i kontakt med, pratar med, känner, är vän med. Alltså inte BARA de man känner, tycker om, delar livet med, utan mer eller mindre alla människor i ens omgivning.
Alltså en blandning av alla punkter ovanför.
Men då borde alla jordens människor vara mina medmänniskor? Eller är det så fort vi träffat en människa som denna blir ens medmänniska?
Men det måste väl betyda något att man är medmänniska egentligen, det är konstigt med begrepp för ingenting..
är det att..
..finnas till hands för den som behöver det?
..ställa upp för den som behöver det?
..visa att man bryr sig om den som behöver det?
..glädjas med den som behöver det?
..gråta med den som behöver det?
..att ge någon tid?
..att prioritera någon annan före sig själv?
..att vara vän med den som inte har några vänner? (som då ju har en vän^^)
Nej jag vet inte. Medmänniska, ett luddigt begrepp. Positivt eller negativt. Ganska störande.
Men jag hoppas i alla fall att jag är det. En medmänniska alltså. Jag menar, man vill ju inte vara en motmänniska? Det måste väl i alla fall vara något negativ?
Hjälp mig nu, vad tycker du?
Julhysteri?
Snart jul, det står adventsljusstakar på fönsterbrädorna och det hänger stjärnor som lyser upp i fönstrena. Julmusiken smyger sig in mer och mer och funderingarna på julklappar blossar upp oftare och oftare.
Julen är en så överdriven högtidshelg, folk vet knappt om varför vi firar jul idag.. allt handlar om att det ska vara så fint och pyntat, man ska ha en fin gran som inte är för stor men inte heller för liten, den ska vara fin och välvårdad, barra lagom mycket och sprida en god doft i huset, under den ska det ligga högar av julklappar som bara väntar på att bli öppnade av namnet som står på dem. I köken luktar det lite smålustigt men gott av all blandad mat och allt godis, julborden blir överfyllda av mat som aldrig tar slut, det finns 25 olika rätter för mycket, tänderna gnistrar av allt socker från kolor, knäck, marsipanfigurer, mozartkulor, choklad, pepparkakor, struvor, domherrar...
Önskelistor skrivs, alla önskar sig något, saker eller känslor, ett nytt tv-spel, en skön-ledig-julhelg. Det sistnämnda finns det kanske inte så mycket av. Usch denna julklappshysteri! Det känns ibland som att det är allt julen handlar om, eller julklappar och mat. Nu är det inte så att jag inte tycker att det är kul att få julklappar, för det tycker jag, och kanske främst att få ge bort julklappar! Jag tycker det är mysigt och spännande men tar för mycket plats, det har för stort fokus. Tänk om vi skulle satsa tiden och pengarna vi lägger på julklappar, på att hjälpa/se andra människor istället, människor som inte har det lika bra som oss. Hos människor där julen inte betyder glädje, värme och kärlek utan där den istället blir en lång ensamhet.
I min familj har vi många jular förr bjudit hem människor, på juldagen, annandagen, kanske julafton, personer som kanske inte har någon annan att fira med, föräldrarna kanske bor långt borta eller så finns ingen nära släkt. Att få ha med dem under firandet, äta mat, kanske kolla på Kalle Anka, skratta tillsammans, läsa julevangeliet.. att se hur glada de är att någon bryr sig, att se hur tacksamma de är över sällskap och god mat tillsammans med någon den helgen där de annars hade varit ganska ensamma, det värmer mycket mer i hjärtat än vad någon julklapp kan göra. Det är äkta glädje, man får vara med och göra någon annan människa glad, personen får känna sig omtyckt, älskad och värdefull. Jag själv kan inte tänka mig tanken att vara ensam över en sån helg som julen, där de flesta är tillsammans med släkt och vänner.
Alla kan inte göra nått för alla, men alla kan göra nått för någon!
Och jag hoppas att min familj vill det iår med.., jag sa det till dem för några dagar sen.. det börjar ju bli dags att bestämma planerna för julen ^^
Och jag borde verkligen börja leta julklappar.. det är ju tredje advent på söndag ^^
Busspriser
Inom Dalatrafik så finns det ett såkallat upp-till-20 kort, där man betalar en summa och får åka obegränsat på bussar och tåg inom Dalarnas län i 31 dagar, det får man köpa fram till det att man är 20 år.
För ett år sen kostade det 240 kronor att "ladda på" ett sådant kort, just nu kostar det 260 och nu har de precis bestämt att de ska höja priset ytterligare, så från och med den 7 januari kommer det att kosta 290 kronor. På ett år är höjningen alltså drygt 20%.. det är ganska mycket i förhållande till tiden. Jag är inte så påläst men jag tror inte att inflationen varit så stor under det senaste året..
Varför ska de då höja? Jo, det är för att "Dalatrafiks ägare vill höja självfinansieringsgraden från 50 till 55 procent." Det drabbar då resenärernas busspriser, dåligt tycker jag. Vi försöker motivera folk att åka mer kollektiv trafik men samtidigt går priserna hela tiden upp, det rimmar falskt för mig.
Har de någon annan anledning än den nämna att höja våra priser? Har de lagt till fler linjer? Fler busshållplatser? Eller kanske några fler bussar varje dag? Till exempel så går sista bussen hem till mig runt 19, på helgerna, en senare buss där kanske? Men så är tyvärr inte fallet.
Jaha, vart vill jag komma? Jo, att nu, för några dagar sen bara, så har de satt upp planscher/affischer/annonser på sidan av bussarna här, men bara reklam för deras egen del. "Det går bussar mellan Borlänge och Falun var 10:e minut" typ ^^.
Kommer man till London så är de fina röda bussarna täckta med reklam allihop, och den förstör inte heller, för det är musikal och film reklamer och det passar liksom in i övriga staden. Vad är det då som hindrar företag och liknande att göra reklam på våra bussar? Nu eftersom de till och med har en plats avsedd för det men bara för egen del. Varför skulle man inte kunna använda platser till annonser och reklam och på så sätt kunna hålla ner biljettpriserna och få in lite mer från andra håll än att resenärerna ska drabbas av det?
Det är dessutom ett ypperligt tillfälle att nå ut till folk genom den sortens reklam då bussarna far runt i hela länet, alla tjänar på det. De som annonserar, dalatrafik samt resenärer.
Dags för Dalatrafik att tänka till om de vill behålla sina resenärer kanske?
(varför detta inlägg? Jo, jag läste om prishöjningen i tidningen igårkväll
kan inte garantera siffror och grejer, men detta är vad jag tycker i alla fall)
Dolly föddes ...
Dolly föddes år 1997. Dolly är ett får, det första djuret som skapats genom kloning, alltså som en genetisk kopia av ett annat djur. Efter detta har fler djur klonats, Dolly var bara början. Hon är idag död men står uppstoppad på ett museum i Edingburgh, ett bevis på att vi lyckats få fram en klon på konstgjord väg.
Men vad är kloning?
Att skapa flera individer med samma arvsanlag, att skapa genetiska kopior, är kloning. I växtriket är detta vanligt och väldigt enkelt, eftersom varje gång en växt skjuter ett sidoskott klonas den. Alla bintjepotatisar, alla Ingrid-Marie - är kloningar.
Däremot så är kloning ovanligt bland däggdjuren, det sker bara naturligt i ett enda fall, och det är när enäggstvillingar föds. Under de senaste årtionderna har forskarna gått så många steg framåt att man nu kan så mycket om ägg och tidiga embryon att de har kunnat utveckla två metoder för att skapa klonade djur på konstgjord väg.
Metod ett är att man gör en provrörsbefruktning och sedan klycer det tidiga embryot i två delar som sedan planteras i en varsin fostermoder, när de sedan föds är de genetiskt identiska. Denna metod har använts i mer än 20 år i kreatursavel, bland annat i Australien.
Metod två går ut på att skapa kopior av redan uppvuxna djur, allmänt idag är det denna kloningsteknik man pratar om.
Varför vill man klona djur?
Dels för att kunna avla fram kreatur som är bättre, för att kunna genmodifiera djur, klona travhästar och keldjur för att spara de bra egenskaperna, men än så länge är det olagligt att tävla med en klonad travhäst. Man vill fram utrotningshotade djur och i framtiden även djur som redan dött ut.
Vad finns det då för problem med att klona djur?
För att få en frisk unge när man klonar måste man utgå från upp till tusentals ägg, och risken att en född klon visar sig vara svårt missbildad, och även om de är friska så är det en öppen fråga om de kan få ett normallångt liv, eftersom att test på möss visat att livslängden blir kortare än normalt.
....
Att klona människor är olagligt sen 1 april 2005, och tur är väl det, för om man försökte så skulle man med stor sannolikhet lyckas. Skulle man använda sig av dagens metoder så betyder det att vägen till att lyckas skulle fyllas med missfall, och gravt missbildade foster. På grund av detta är nästan alla seriösa läkare och forskare eniga om att det vore väldigt ansvarslöst att försöka klona en människa med de metoder man än så länge arbetat fram.
Men i många asiatiska länder tycker man inte att det är samma etiska problem som vi i Västeuropa tillsammans med USA tycker. Därför har forskare i t.ex. Kina och Korea kommit längre än andra med att göra embryonala stamceller från klonade männskliga embryon.
_____
Varför tycker jag att kloning är fel då?
För det första, varför mixtra mer med världen vi lever i? Vi har redan kontroll över allt för mycket, vissa saker ska man inte lägga sig i. Sen tycker jag att det är väldigt ansvarslöst att klona då men inte vet hur lång livslängd kloner får, och att de antagligen kommer att dö i förtid.
Sen förstår jag inte varför man skulle vilja klona en individ som redan finns, det är ju inte så att klonen på något sätt skulle kunna ersätta 'orginalet'. (det är främst när det gäller människor)
Och varför ska man klona djur för att få fram perfekta djur? Vad gör man då med de djur som kommer till på naturlig väg? Om man samtidigt klonade djuren så skulle det inte dröja länge förrän jorden var överbefolkad av djur och även människor om man kom så långt i forskningen så man även börjar klona oss.
Förökning borde man låta vara naturlig. Visst, kloning sker på naturlig väg också, när det gäller växter och till viss del tvillingar (enäggs) men varför inte låta det vara så då? Behöver vi verkligen en perfekt värld? Och det kommer vi aldrig få på det sättet heller, då vi inte vet vilka gener vi plockar bort och hur bieffekterna i framtiden kommer bli.
Nej, som sagt, vissa saker borde få flyta på med naturen, som det gjort ända fram i vår moderna tid, tills vi skulle lägga oss i.
____
(Det här är vad jag tycker, inget annat. Kan inte garantera att alla fakta är 100% rätt, men försökt vara källkritisk ;), )
Sen vet jag inte vad jag vill ha sagt med det.. typ att vårat kontrollbehov av världen börjar gå till överdrift...
Röd och gul och vit och svart, gör det samma har han sagt..
(...Jesus älskar alla barnen på vår jord.)
Så är det, ja.
Usch jag är så himla trött på alla hemska nyheter där det ska poängteras att det är svenska inblandade, eller alltså, när det är typ rubriker på text-tv där det kan står
"Hemsk tågolycka i Schweiz
2 svenskar skadade"
typ så. Och så klickar man sig fram dit, och så framgår det av texten att det är typ 50 skadade v a r a v TVÅ av dem är svenskar, vad spelar det för roll om det är svenskar eller typ japaner, egentligen?! människor som människor, alla är lika mycket värda! Men det är som att det skulle vara så mycket värre att det är just svenskar inblandade, hänger ni med? Kineser som svenskar, amerikaner som polacker, danskar som thailändare... ja ni fattar.. Det är inte alls hemskare på något sätt att det är en svensk som är skadad och inte en dansk, det är lika hemskt vem det än är. Jag vet inte om ni hänger med riktigt på vad det är jag vill ha fram, jag är inte så bra på att formulera tankar till ord, och det här inlägget har jag haft färdigt i huvudet i säkert 3 veckor nu, men har aldrig liksom lyckats få ner det i ord..... ^^ Men, ja, kanske att någon förstår iallafall ^^
Ja, lite luddigt.. kanske känns igen, för jag har lagt upp det en gång tidigare i bloggen också, men whatever.
Det är bara så sjukt! Jag skiter fullständigt i om det är svenskar eller inte som är inblandade i olyckor på det sättet, okej, det känns närmare om det är svenskar, men so what?! Alla är människor och alla har precis samma värde!
Bara Europeer i Europa?
Ska inte alla människor få bo i Europa? Ska inte romerna få flytta till Italien?
Varför ska man inte få sälja kebab i städerna här?
Jag lyssnade på en typ dokumentär igår.. om vem som får bo i Europa..det var lite läskigt faktiskt...
Det finns en grupp partier i EuropaParlamentet som är främlingsfientliga och de jagar fler mandat i EUparlamentet.
Det finns de säger:
"Stopp Islam"
och
"Nej till invandring"
Danske Folkeparti har som viktigaste fråga i EUvalet, just invandring. De anser att det är ett hot emot Europas kultur och demokrati.
Ett läskigt exempel, i Italien finns det nu en lag som säger att alla kebabställen måste stänga klockan 01.00 (senast) och de får inte ha någon uteservering.
Ett nästan ännu läskigare exempel: Alla romer (kommer inte ihåg vilket land^^) har blivit registerade med fingeravtryck och får bo i läger. Dessa läger har vakter och har stenkoll på ALLA som går in eller ut ur lägren. Vänner som är och hälsar på, blir utkörda ur lägren av vakterna klockan 22.00, vi pratar om vuxna människor!?
De romska barnen får en egen skolbuss där det på sidan står "Romer"..
Säg att en dansk tjej har en tysk pojkvän, då får de inte bo i Danmark, detta har lett/leder till att ca 40 par i veckan(!) flyttar från Danmark till Malmö (Sverige)..
Jag tycker att det är ganska läskigt... främlingsfientligheten som faktiskt existerar på ganska hög nivå, än idag.
Att de främlingsfientliga partierna tar sig in i EUparlamentet mer och mer, fler mandat...
Egentligen, det borde ju på ett sätt vara likadant för vissa stora turistländer, de tar emot oss, och vi använder mycket av deras resurser..men det tänker vi inte på som att vi intar deras land, utan vi har rätt att åka vart vi vill och göra vad vi vill?!
Äsch.. jag vet inte..
Rwanda
Tänkte ta en lite tidigare kväll igår (fast nu när jag publicerar inlägget är det iförrgår^^) och lägga mig och läsa kl tio, men självklart så sket det sig.. ^^
La mig och läste en stund men hoppade upp ur sängen igen när jag hittade att det var en dokumentär om Rwanda på tv… ”Rwanda: 10 år senare” hette den och handlade om hur och varför det stora folkmordet skedde.
Lägligt och bra så börjar jag den här veckan skriva ett arbete inom Sh A och Eng B om just Rwanda, i och för sig om deras styrelseskick men det är såklart intressant att se ändå och lite fakta får man ju ut, så jag satt och tittade på dokumentären och skämdes för att jag är människa, seriöst :|
_________________________________________________________
Hutuerna blev beordrade av regeringen – ja, av regeringen (!) att utrota alla tutsier, och självklart så gjorde de det. Utan att ens tänka efter själva!?
Flera av dem som var med i dokumentären verkade totalt likgiltiga, brydde sig inte alls.
”Jag gick iväg till kyrkan den morgonen vi planerat, där var samlingsplatsen. Sen gick jag hem och mördade mina grannar och vänner.. jag kände varken någon sorg eller ånger…” Typ i den stilen lät det på många.. visst, en del sa även att de tyckte att det var galenskap, att de inte var sig själva, att det var regeringens fel, att regeringen var skyldiga till alla offer, men det var ju ändå människorna som dödade dem, de föll för vad regeringen beordrade dem att göra, rakt av.
Sjukt! 800 000 - 1,5 miljon personer dödades… hutuerna dödade tutsierna. Grannar, vänner, familj, det spelade ingen roll, de brydde sig inte. Regeringen bestämde - de följde.
Usch, det var hemskt att se, de filmade gator där det låg hur mycket lik som helst, gårdar/ytor med hur mycket döda människor som helst. De gjorde slut på alla tutsier de kom åt.
Varför?
Det är alldeles för mycket för att skriva här... men det går snabbt att läsa sig till...
SJUKT! :| Hur kan en människa göra något sådant mot en anan människa? Och hur kan någon människa vara så okänslig att man på befallning kan döda vänner utan att ens tänka? Sick.. ofattbart.. lika ofattbart som förintelsen :|
Utseende?
Mitt hår är platt, tunnt, för tillfället långt och allmänt.. svenskt.. :P Haha, och jag gillar det inte at all... usch! Samtidigt så vet jag inte vad jag ska göra av det...jag brukar ofta klaga på det, ja^^
Jag är inte en sån person som lägger 1,5 timme varje morgon på mitt utseende och det enda som faktiskt får tid är mitt hår, men ändå så brukar jag inte göra något av det, låter det oftast vara som det vill eller klämmer i en hårnål för att hålla luggen från ögonen. Smink - no way, kläder - tar på mig det jag känner för, mjukisbyxor som jeans, ofta med en tight tröja/linne till... en vanlig morgon fixar jag egentligen på under 15 minuter, utan att stressa. Då
- Går jag upp
- Tar jag ev. en snabb dusch
- Sätter jag på mig kläder
- Trycker jag i mig lite frukost, tycker inte om
- Och så borstar jag tänderna
Klar!
Ansiktet är som det är, vatten och så är det klart.
Håret får en snabb blick i spegeln och eventuellt hårnål, men ingen borste.
Undrar hur jag kommer vara om nått år.. kommer jag ha förändrats på det området nått...? Antagligen inte ^^
Jag säger inte att jag inte tänker på mitt utseende, för då skulle jag ljuga, men jag är inte utseendefixerad. Det finns så mycket större problem i världen än hur man ska se ut, om man har tillräckligt många lager smink, om man lyckats dölja den enstaka finnen till 100%, om man hinner med en dusch varje morgon (vilket inte ens är bra för det torkar ur huden), ja, det finns hur mycket som helst... Och jag har inte samvete att varenda morgon tänka på det, fixa mig, sminka sig... you name it. Inte när det samtidigt finns de som knappt har mat för dagen, sover på marken utan en filt ens, inte får gå i skolan eller aldrig får uppleva att vara barn utan arbetar ifrån att de är såpass gamla att de kan gå själva. Det känns själviskt, bekvämt och bortskämt att då lägga så stort allvar i så värdsliga saker, jag vill att människor ska tycka om mig som jag är, utan tre lager smink och perfekta kläder varje dag.
************************************
Igår när vi satt hos Bullis kom vi in på nått sätt på svininfluensan och en person utbrister "Men den skiter jag väl jag i, det är inte så farligt" (ungefär), jag är säker på att det finns många fler som tänker precis likadant, men det är bara för att den är så långt borta! Skulle den komma till Sverige så skulle synen förändras totalt! Vi i Sverige är alldeles för insnöade i vårat alltför bekväma liv som vi vill ska vara perfekt och för att få det perfekt vill vi ha materiella saker, och värdsliga rikedomar. Och det är väl någonting som vi i Svergie är väldigt bortskämda med, men vi märker inte ens av det! Inte jag iallafall, jag kan erkänna att jag tycker det är en självklarhet med mat i kylskåpet, en säng att sova i, tak över huvudet och blablabla, som för oss är självklarheter! Men det finns så många fler som tycker att det är jätte lyxigt. Och visst, det skulle vara jättesvårt att lämna det livet vi lever i just nu, men jag skulle må bra av att få leva lite enklare och på samma gång se till att någon annan får det lite bättre, visst, det skulle säkert vara riktigt jobbigt, men i slutändan skulle jag och säkert andra också, må bra av det, av att dela med oss och hjälpa andra med det vi kan...
Vi alla är ju människor, svenskar har inte större behov än andra, det är bara vanor, vanor och BEKVÄMLIGHET framförallt. Men vi är inte beredda att släppa det och det är ett problem. Inte bara för moralen (som inte finns^^) utan även för miljön, ingen vill ju ha det sämre än andra och vi som har det bra/bäst vill inte få det sämre, och ska alla ha det bra, på den nivån vi är nu?! Då kommer världen att gå under..
..om alla människor varje morgon skulle ta en 20 minuter lång dusch, blåsa torrt och sen platta håret. Och sedan konsumera mängder av kläder och smink, det är ohållbart! Och jag är inte bra på det heller, jag har på tok för mycket kläder.. och alldeles för mycket kläder jag inte ens använder..!
Usch JAG måste bli bättre på det här, VI måste bli bättre på det här!
Nu blev det här inte lägget inte alls vad jag hade tänkt, men skitsamma.. tänk till lite =)
Kram
Vänskap
Vad betyder egentligen det?
V Ä N S K A P
Man måste vara en vän om man vill ha en vän.....
var som du vill att din kompis ska vara....
~Jorinda~
Enda sättet att få en vän
är att vara en.
~Ralph Waldo Emersson~
Vänner är viktigt, och vänner är bra.
Men det är inte alltid så lätt som man vill att det ska vara att ha vänner, och ibland så är kan det vara svårt att hålla kvar vänner. Tydligen. Jag är inte världsbäst på det ska jag erkänna.. men jag önskar att jag vore det. Jag har inte svårt att hålla sams med vänner och så, inte alls, och jag har nog aldrig bråkat med en vän. Däremot så kan folk säkert uppleva att jag inte vill vara med dem, av den anledningen att jag inte har tillräckligt med självförtroende och mod att fråga dem om de vill vara med mig, utan jag väntar tills de frågar mig, och det förstår jag ju att de tröttnar på då. Att de alltid ska behöva fråga mig, och jag aldrig frågar dem tillbaka om de vill göra nått med mig någon dag.. Nej det är klurigt =/
Och som de två ordspråken ovan säger så.. borde jag ändra på mig.. lättare sagt än gjort, säger jag sen ^^
Någon som har superduper tips, till mig och till andra? Eller någon som känner likadant?
Och sen så tycker jag att ni kan kolla in det ---> Erik <--- har skrivit om att ord inte får tappa betydelse och värde.. ja, läs så ser ni =) (Y)
/Elin
Tacksamhet
[är en känsla av gläjdje över något man fått.] (Hittade ingen bättre ordförklaring..)
Tacksamhet - det är något som verkligen saknas i vårat samhälle, inte sant? Jag själv går ofta och klagar på mycket. Saker jag tycker är dåligt, saker jag tycker skulle kunna vara mycket bättre, klagar ofta bara för att klaga.. och jag vet inte riktigt varför... Istället för att se allt bra, och vara tacksam för att jag har det så bra, så klagar jag på lite allt möjligt. Jag har aldrig varit särskilt bra på att vara positiv, och se saker från den positiva sidan, utan ser a l l t i d allt negativt först, och sen kan jag - möjligtvis - se något lite positivt, och hur bra egenskap är det? ^^
T.ex. så kan jag klaga på att maten inte är god på lunchen i skolan, och hejsan hoppsan jag har flera rätter och välja på, och på andra sidan jordklotet dör barn för att de inte har någon mat alls.. ! Jag är duktigt på att inte slänga mat, för det gör jag inte, men det är ju bara så onödigt att klaga, egentligen är det ju inte så äckligt, det är bara det att det inte är så jättegott.. Suck på mig! Eller att jag klagar på att det är kallt ute, men egentligen så är det för att jag inte tagit på mig jackan.. och på andra ställen fryser folk ihjäl för att de knappt har några kläder alls.. och så har jag kläder, men sätter inte på mig tillräckligt, utan klagar istället..
Kan ge massa fler exempel.. men ni förstår nog vad jag menar, så onödigt att bara svamla då, men skärpning tycker jag, och jag säger det, inte minst, åt mig själv! Verkligen! Uschusch!
Nu ska jag krypa ner i sängen - och få sova gott - i en egen säng - med tak över huvudet - och med värme så det räcker och blir över - och vakna imorgon och få äta mig mätt, frukost, middag, kvällsmat, och fika mellan det - och jag borde vara tacksam, i Sverige är det självklart. Men har man det så, såär man ju faktiskt ganska högt bland de rikaste i världen, (Är det bland de 8% rikaste? Vågar inte säga det, för jag är inte säker på siffran =S) Så tänk på det! Var tacksam nästa gång du äter, eller går in och kan värma dig, eller kryper ner i din säng på kvällen =)
Godnatt! =)
Röd o gul o vit o svart, gör det samma har han sagt....
(...Jesus älskar alla barnen på vår jord.)
Så är det, ja.
Usch jag är så himla trött på alla hemska nyheter där det ska poängteras att det är svenska inblandade, eller alltså, när det är typ rubriker på text-tv där det kan står
"Hemsk tågolycka i Schweiz
2 svenskar skadade"
typ så. Och så klickar man sig fram dit, och så framgår det av texten att det är typ 50 skadade v a r a v TVÅ av dem är svenskar, vad spelar det för roll om det är svenskar eller typ japaner, egentligen?! människor som människor, alla är lika mycket värda! Men det är som att det skulle vara så mycket värre att det är just svenskar inblandade, hänger ni med? Kineser som svenskar, amerikaner som polacker, danskar som thailändare... ja ni fattar.. Det är inte alls hemskare på något sätt att det är en svensk som är skadad och inte en dansk, det är lika hemskt vem det än är. Jag vet inte om ni hänger med riktigt på vad det är jag vill ha fram, jag är inte så bra på att formulera tankar till ord, och det här inlägget har jag haft färdigt i huvudet i säkert 3 veckor nu, men har aldrig liksom lyckats få ner det i ord..... ^^ Men, ja, kanske att någon förstår iallafall ^^
Ehum, ja, kanske inte så jätte tydligt, men skitsamma, nu ska jag äta nått =) Hejhopp
När någon sa något så var det som att resten av gruppen sög åt sig ordet, la det på minnet, för att sen upprepa ordet när det kom till deras tur. Lite för svenskt för att vara okej tycker jag.
Även jag hade riktigt svårt att komma på tre saker, positiva. Inte "jag är ganska bra på..." eller "jag är rätt så...." det stör mig. Det stör mig, även om jag själv också är dålig på det.
När man sedan pratar om det och det kommer kommentarer om att det är konstigt och att man inte har någon anledning för det så blir man lite konfunderad ändå. Man undrar varför folk inte kan säga vad de tycker att de själva är bra på, ingen kommer ju direkt sitta och tänka "nej det är du inte". Det var i alla fall vad vi sa på lektionen.
När jag sen tänkte efter så insåg jag att man är ganska hemsk. Hur ofta tänker man inte dumt om människor, hur ofta tänker man inte att folk har en ful tröja, en ful frisyr eller är lite smådumma.
Sen så tycker man att det är konstigt att folk inte kan uttrycka själva vad de tycker om med sig själva.
Det är ju inte så att någon kommer tänka "nej, så är det inte alls!".
men det är det ju faktiskt?!
Det är ju inte så att någon kommer tänka "nej, så är det inte alls!".
men det är det ju faktiskt?!
eller?
Jag skäms....
* Ny linje
* Ny klass
* Ny mentor
* Roligare kurser
* Inte lika många kurser
* Tre veckor kommer spenderas i Indien (då med flest personer från 'gamla' klassen)
...jag kommer inte ta studenten med "min" klass.. det känns lite konstigt. Det känns väldigt konstigt när jag tänker efter föresten. Min klass som jag varje dag träffar, umgås med, jobbar med, äter med, pratar med. Läskigt.
Just nu känns det inte så kul.. jag hade hellre velat ha en helt nystart. Ny skola, ny klass... hela köret.
Men man kan inte få allt...
Samuel Taylor Coleridge
Ett ordspråk som stämmer ganska bra in på mig.
475.
Antalet vänner jag har på Facebook.
475, antalet vänner jag har på Facebook. Alla jag är vän med känner jag på ett eller annat sätt. Har träffat någon gång.
Fast...vänner, är det rätt ord? borde det inte heta mina "kontakter" eller kanske "mina bekanta".. vänner är väl närmare än så? (enligt mig) eller är det... jag skrev om det i ett inlägg tidigare HÄR.
Skulle jag av de 475 människorna leta fram mina "vänner" så skulle siffran bli betydligt lägre. två-siffrig. eller ännu mer troligt en-siffrig.
1,5 månad.
ungefär så länge har jag haft sommarlov.
Sommarlovet är till för att vila upp sig från skolan, vara med vänner och familj och bara ta det lugnt, hitta på grejer man tycker är kul.
Jag har fyllt min kvot av familje-umgänge. Jag har varit en hel del med min pojkvän (fast låångt ifrån fyllt den kvoten, för den är oändlig^^).
Men de övriga vännerna då? Eller...vilka är de? Av de 475 personerna.. så borde jag ha någon att spendera mina sommarlovsdagar med. Att bada med. Att prata med. Att uppleva saker med.
Att försöka. Att smsa personer man trodde var ens vänner. Att efterlysa någon att vara med på Facebook. Någon av de 475 trodde jag skulle vilja, kunna, ha tid.
Avsaknaden av någon att helt naturligt ringa. Frånvaron av svar på Facebook-efterlysningarna.
Mja, livet är inte alltid lätt.
(bilder har inget med texten att göra..)
475.
Antalet vänner jag har på Facebook.
475, antalet vänner jag har på Facebook. Alla jag är vän med känner jag på ett eller annat sätt. Har träffat någon gång.
Fast...vänner, är det rätt ord? borde det inte heta mina "kontakter" eller kanske "mina bekanta".. vänner är väl närmare än så? (enligt mig) eller är det... jag skrev om det i ett inlägg tidigare HÄR.
Skulle jag av de 475 människorna leta fram mina "vänner" så skulle siffran bli betydligt lägre. två-siffrig. eller ännu mer troligt en-siffrig.
1,5 månad.
ungefär så länge har jag haft sommarlov.
Sommarlovet är till för att vila upp sig från skolan, vara med vänner och familj och bara ta det lugnt, hitta på grejer man tycker är kul.
Jag har fyllt min kvot av familje-umgänge. Jag har varit en hel del med min pojkvän (fast låångt ifrån fyllt den kvoten, för den är oändlig^^).
Men de övriga vännerna då? Eller...vilka är de? Av de 475 personerna.. så borde jag ha någon att spendera mina sommarlovsdagar med. Att bada med. Att prata med. Att uppleva saker med.
Att försöka. Att smsa personer man trodde var ens vänner. Att efterlysa någon att vara med på Facebook. Någon av de 475 trodde jag skulle vilja, kunna, ha tid.
Avsaknaden av någon att helt naturligt ringa. Frånvaron av svar på Facebook-efterlysningarna.
Mja, livet är inte alltid lätt.
(bilder har inget med texten att göra..)
eller är det alla andra också?
det är inte bara de som är oäkta i alla fall. det vet jag.
Säger vi människor saker bara för att det ska låta bra?
Till exempel: "Vi måste träffas snart, jag saknar dig!" är det någonting man säger på rutin, eller kommer det från hjärtat?
Jag tror att svenskarna idag har hamnat i någon fälla att bara kasta ur sig liknande meningar titt som tätt till människor. Hmm.. och jag tror att det kan vara farligt.
Jag har många gånger fått höra av "vänner" eller vad de nu är, att de så gärna vill träffas. Sen hör de aldrig av sig. När man själv hör av sig så får man ofta en dålig ursäkt, eller personen i fråga har inte tid, eller så ska de höra av sig igen. KOM IGEN, jag går inte på det där!
Dåliga ursäkter avslöjas efter ett par gånger.(eller första)
Alla har tid för sina vänner,(kanske bara mer eller mindre.)
Höra av sig tillbaka? detta händer sällan..(om än aldrig)
Jag har oberäkneliga gånger haft kontakt med vänner på annan ort. Man har pratat om att träffas. När tågbiljetter sedan ska bokas, eller datum spikas så kommer de dåliga ursäkterna. Svaren på sms, mail, FB utgår. Totaldiss så det skriker om det.
Nästa gång man för frågan på tal så är personen superpositiv än en gång. MEN i sista stund kommer de där ursäkterna. och de är alltid jätted å l i g a... och så där fortsätter det. kan fortsätta hur länge som helst.
Liknande kan det vara med vänner på hemmaplan. Fast såklart inte lika märkbart där.
Vänner ska man kunna lita på. jag kan nog inte det. jag har nog ingen egentlig anledning att göra det heller. jag har nog lite tappat tron på mänskligheten idag. mm, så är det. (såklart finns det folk jag litar på!)
Sån här dagar önskar jag att jag hade ett husdjur, en hund att leka med, en katt att busa med, en chinchilla att mysa med, en minigris att ligga på soffan och kolla på film med. (ja!)
eller någon att vara med...
bilden har INGENTING att göra med texten!!
och ja..detta är skrivit från egen erfarenhet, så det är mest mina tankar...
hade inte tänkt mig inlägget som detta, och la det bara som ett utkast imorse...men fortsätter nog inte mer på det.
Vad är vänner?! kommenterA!
Jag hade tydligen pratat med en vän om att blogga och denne person hade visst tipsat mig om att skriva om medmänniskor. typ.
Och tydligen så började de kärva kugghjulen där bakom pannbenet snurra för det fanns ett halvfärdigt inlägg sparat som ett utkast.
___
Men vad är egentligen en medmänniska?
är det..
..vår familj?
..våra vänner?
..våra vänner och ovänner?
..de vi bryr oss om?
..människorna som finns i vår omgivning?
..de människor vi känner?
..de människor som vi någon gång pratat med?
..de personerna vi tycker om?
..alla de vi någon gång träffat?
..alla människor på jorden?
kan nog fortsätta ett tag till, men ni fattar poängen..
Slår man upp ordet medmänniska i en ordbok så står definitionen "om människa i förh. till andra människor (som äro hennes samtida, som hon kommer i beröring med o. d.); (ngns) nästa"
Inte så jättetydligt kanske, men jag tror mig tycka att det betyder personer man kommer i kontakt med, pratar med, känner, är vän med. Alltså inte BARA de man känner, tycker om, delar livet med, utan mer eller mindre alla människor i ens omgivning.
Alltså en blandning av alla punkter ovanför.
Men då borde alla jordens människor vara mina medmänniskor? Eller är det så fort vi träffat en människa som denna blir ens medmänniska?
Men det måste väl betyda något att man är medmänniska egentligen, det är konstigt med begrepp för ingenting..
är det att..
..finnas till hands för den som behöver det?
..ställa upp för den som behöver det?
..visa att man bryr sig om den som behöver det?
..glädjas med den som behöver det?
..gråta med den som behöver det?
..att ge någon tid?
..att prioritera någon annan före sig själv?
..att vara vän med den som inte har några vänner? (som då ju har en vän^^)
Nej jag vet inte. Medmänniska, ett luddigt begrepp. Positivt eller negativt. Ganska störande.
Men jag hoppas i alla fall att jag är det. En medmänniska alltså. Jag menar, man vill ju inte vara en motmänniska? Det måste väl i alla fall vara något negativ?
Hjälp mig nu, vad tycker du?
Julen är en så överdriven högtidshelg, folk vet knappt om varför vi firar jul idag.. allt handlar om att det ska vara så fint och pyntat, man ska ha en fin gran som inte är för stor men inte heller för liten, den ska vara fin och välvårdad, barra lagom mycket och sprida en god doft i huset, under den ska det ligga högar av julklappar som bara väntar på att bli öppnade av namnet som står på dem. I köken luktar det lite smålustigt men gott av all blandad mat och allt godis, julborden blir överfyllda av mat som aldrig tar slut, det finns 25 olika rätter för mycket, tänderna gnistrar av allt socker från kolor, knäck, marsipanfigurer, mozartkulor, choklad, pepparkakor, struvor, domherrar...
Önskelistor skrivs, alla önskar sig något, saker eller känslor, ett nytt tv-spel, en skön-ledig-julhelg. Det sistnämnda finns det kanske inte så mycket av. Usch denna julklappshysteri! Det känns ibland som att det är allt julen handlar om, eller julklappar och mat. Nu är det inte så att jag inte tycker att det är kul att få julklappar, för det tycker jag, och kanske främst att få ge bort julklappar! Jag tycker det är mysigt och spännande men tar för mycket plats, det har för stort fokus. Tänk om vi skulle satsa tiden och pengarna vi lägger på julklappar, på att hjälpa/se andra människor istället, människor som inte har det lika bra som oss. Hos människor där julen inte betyder glädje, värme och kärlek utan där den istället blir en lång ensamhet.
I min familj har vi många jular förr bjudit hem människor, på juldagen, annandagen, kanske julafton, personer som kanske inte har någon annan att fira med, föräldrarna kanske bor långt borta eller så finns ingen nära släkt. Att få ha med dem under firandet, äta mat, kanske kolla på Kalle Anka, skratta tillsammans, läsa julevangeliet.. att se hur glada de är att någon bryr sig, att se hur tacksamma de är över sällskap och god mat tillsammans med någon den helgen där de annars hade varit ganska ensamma, det värmer mycket mer i hjärtat än vad någon julklapp kan göra. Det är äkta glädje, man får vara med och göra någon annan människa glad, personen får känna sig omtyckt, älskad och värdefull. Jag själv kan inte tänka mig tanken att vara ensam över en sån helg som julen, där de flesta är tillsammans med släkt och vänner.
Alla kan inte göra nått för alla, men alla kan göra nått för någon!
Och jag hoppas att min familj vill det iår med.., jag sa det till dem för några dagar sen.. det börjar ju bli dags att bestämma planerna för julen ^^
Och jag borde verkligen börja leta julklappar.. det är ju tredje advent på söndag ^^
För ett år sen kostade det 240 kronor att "ladda på" ett sådant kort, just nu kostar det 260 och nu har de precis bestämt att de ska höja priset ytterligare, så från och med den 7 januari kommer det att kosta 290 kronor. På ett år är höjningen alltså drygt 20%.. det är ganska mycket i förhållande till tiden. Jag är inte så påläst men jag tror inte att inflationen varit så stor under det senaste året..
Varför ska de då höja? Jo, det är för att "Dalatrafiks ägare vill höja självfinansieringsgraden från 50 till 55 procent." Det drabbar då resenärernas busspriser, dåligt tycker jag. Vi försöker motivera folk att åka mer kollektiv trafik men samtidigt går priserna hela tiden upp, det rimmar falskt för mig.
Har de någon annan anledning än den nämna att höja våra priser? Har de lagt till fler linjer? Fler busshållplatser? Eller kanske några fler bussar varje dag? Till exempel så går sista bussen hem till mig runt 19, på helgerna, en senare buss där kanske? Men så är tyvärr inte fallet.
Jaha, vart vill jag komma? Jo, att nu, för några dagar sen bara, så har de satt upp planscher/affischer/annonser på sidan av bussarna här, men bara reklam för deras egen del. "Det går bussar mellan Borlänge och Falun var 10:e minut" typ ^^.
Kommer man till London så är de fina röda bussarna täckta med reklam allihop, och den förstör inte heller, för det är musikal och film reklamer och det passar liksom in i övriga staden. Vad är det då som hindrar företag och liknande att göra reklam på våra bussar? Nu eftersom de till och med har en plats avsedd för det men bara för egen del. Varför skulle man inte kunna använda platser till annonser och reklam och på så sätt kunna hålla ner biljettpriserna och få in lite mer från andra håll än att resenärerna ska drabbas av det?
Det är dessutom ett ypperligt tillfälle att nå ut till folk genom den sortens reklam då bussarna far runt i hela länet, alla tjänar på det. De som annonserar, dalatrafik samt resenärer.
Dags för Dalatrafik att tänka till om de vill behålla sina resenärer kanske?
(varför detta inlägg? Jo, jag läste om prishöjningen i tidningen igårkväll
kan inte garantera siffror och grejer, men detta är vad jag tycker i alla fall)
Men vad är kloning?
Att skapa flera individer med samma arvsanlag, att skapa genetiska kopior, är kloning. I växtriket är detta vanligt och väldigt enkelt, eftersom varje gång en växt skjuter ett sidoskott klonas den. Alla bintjepotatisar, alla Ingrid-Marie - är kloningar.
Däremot så är kloning ovanligt bland däggdjuren, det sker bara naturligt i ett enda fall, och det är när enäggstvillingar föds. Under de senaste årtionderna har forskarna gått så många steg framåt att man nu kan så mycket om ägg och tidiga embryon att de har kunnat utveckla två metoder för att skapa klonade djur på konstgjord väg.
Metod ett är att man gör en provrörsbefruktning och sedan klycer det tidiga embryot i två delar som sedan planteras i en varsin fostermoder, när de sedan föds är de genetiskt identiska. Denna metod har använts i mer än 20 år i kreatursavel, bland annat i Australien.
Metod två går ut på att skapa kopior av redan uppvuxna djur, allmänt idag är det denna kloningsteknik man pratar om.
Varför vill man klona djur?
Dels för att kunna avla fram kreatur som är bättre, för att kunna genmodifiera djur, klona travhästar och keldjur för att spara de bra egenskaperna, men än så länge är det olagligt att tävla med en klonad travhäst. Man vill fram utrotningshotade djur och i framtiden även djur som redan dött ut.
Vad finns det då för problem med att klona djur?
För att få en frisk unge när man klonar måste man utgå från upp till tusentals ägg, och risken att en född klon visar sig vara svårt missbildad, och även om de är friska så är det en öppen fråga om de kan få ett normallångt liv, eftersom att test på möss visat att livslängden blir kortare än normalt.
....
Att klona människor är olagligt sen 1 april 2005, och tur är väl det, för om man försökte så skulle man med stor sannolikhet lyckas. Skulle man använda sig av dagens metoder så betyder det att vägen till att lyckas skulle fyllas med missfall, och gravt missbildade foster. På grund av detta är nästan alla seriösa läkare och forskare eniga om att det vore väldigt ansvarslöst att försöka klona en människa med de metoder man än så länge arbetat fram.
Men i många asiatiska länder tycker man inte att det är samma etiska problem som vi i Västeuropa tillsammans med USA tycker. Därför har forskare i t.ex. Kina och Korea kommit längre än andra med att göra embryonala stamceller från klonade männskliga embryon.
_____
Varför tycker jag att kloning är fel då?
För det första, varför mixtra mer med världen vi lever i? Vi har redan kontroll över allt för mycket, vissa saker ska man inte lägga sig i. Sen tycker jag att det är väldigt ansvarslöst att klona då men inte vet hur lång livslängd kloner får, och att de antagligen kommer att dö i förtid.
Sen förstår jag inte varför man skulle vilja klona en individ som redan finns, det är ju inte så att klonen på något sätt skulle kunna ersätta 'orginalet'. (det är främst när det gäller människor)
Och varför ska man klona djur för att få fram perfekta djur? Vad gör man då med de djur som kommer till på naturlig väg? Om man samtidigt klonade djuren så skulle det inte dröja länge förrän jorden var överbefolkad av djur och även människor om man kom så långt i forskningen så man även börjar klona oss.
Förökning borde man låta vara naturlig. Visst, kloning sker på naturlig väg också, när det gäller växter och till viss del tvillingar (enäggs) men varför inte låta det vara så då? Behöver vi verkligen en perfekt värld? Och det kommer vi aldrig få på det sättet heller, då vi inte vet vilka gener vi plockar bort och hur bieffekterna i framtiden kommer bli.
Nej, som sagt, vissa saker borde få flyta på med naturen, som det gjort ända fram i vår moderna tid, tills vi skulle lägga oss i.
____
(Det här är vad jag tycker, inget annat. Kan inte garantera att alla fakta är 100% rätt, men försökt vara källkritisk ;), )
Sen vet jag inte vad jag vill ha sagt med det.. typ att vårat kontrollbehov av världen börjar gå till överdrift...
Så är det, ja.
Usch jag är så himla trött på alla hemska nyheter där det ska poängteras att det är svenska inblandade, eller alltså, när det är typ rubriker på text-tv där det kan står
"Hemsk tågolycka i Schweiz
2 svenskar skadade"
typ så. Och så klickar man sig fram dit, och så framgår det av texten att det är typ 50 skadade v a r a v TVÅ av dem är svenskar, vad spelar det för roll om det är svenskar eller typ japaner, egentligen?! människor som människor, alla är lika mycket värda! Men det är som att det skulle vara så mycket värre att det är just svenskar inblandade, hänger ni med? Kineser som svenskar, amerikaner som polacker, danskar som thailändare... ja ni fattar.. Det är inte alls hemskare på något sätt att det är en svensk som är skadad och inte en dansk, det är lika hemskt vem det än är. Jag vet inte om ni hänger med riktigt på vad det är jag vill ha fram, jag är inte så bra på att formulera tankar till ord, och det här inlägget har jag haft färdigt i huvudet i säkert 3 veckor nu, men har aldrig liksom lyckats få ner det i ord..... ^^ Men, ja, kanske att någon förstår iallafall ^^
Ja, lite luddigt.. kanske känns igen, för jag har lagt upp det en gång tidigare i bloggen också, men whatever.
Det är bara så sjukt! Jag skiter fullständigt i om det är svenskar eller inte som är inblandade i olyckor på det sättet, okej, det känns närmare om det är svenskar, men so what?! Alla är människor och alla har precis samma värde!
Varför ska man inte få sälja kebab i städerna här?
Jag lyssnade på en typ dokumentär igår.. om vem som får bo i Europa..det var lite läskigt faktiskt...
Det finns en grupp partier i EuropaParlamentet som är främlingsfientliga och de jagar fler mandat i EUparlamentet.
Det finns de säger:
"Stopp Islam"
och
"Nej till invandring"
Danske Folkeparti har som viktigaste fråga i EUvalet, just invandring. De anser att det är ett hot emot Europas kultur och demokrati.
Ett läskigt exempel, i Italien finns det nu en lag som säger att alla kebabställen måste stänga klockan 01.00 (senast) och de får inte ha någon uteservering.
Ett nästan ännu läskigare exempel: Alla romer (kommer inte ihåg vilket land^^) har blivit registerade med fingeravtryck och får bo i läger. Dessa läger har vakter och har stenkoll på ALLA som går in eller ut ur lägren. Vänner som är och hälsar på, blir utkörda ur lägren av vakterna klockan 22.00, vi pratar om vuxna människor!?
De romska barnen får en egen skolbuss där det på sidan står "Romer"..
Säg att en dansk tjej har en tysk pojkvän, då får de inte bo i Danmark, detta har lett/leder till att ca 40 par i veckan(!) flyttar från Danmark till Malmö (Sverige)..
Jag tycker att det är ganska läskigt... främlingsfientligheten som faktiskt existerar på ganska hög nivå, än idag.
Att de främlingsfientliga partierna tar sig in i EUparlamentet mer och mer, fler mandat...
Egentligen, det borde ju på ett sätt vara likadant för vissa stora turistländer, de tar emot oss, och vi använder mycket av deras resurser..men det tänker vi inte på som att vi intar deras land, utan vi har rätt att åka vart vi vill och göra vad vi vill?!
Äsch.. jag vet inte..
Tänkte ta en lite tidigare kväll igår (fast nu när jag publicerar inlägget är det iförrgår^^) och lägga mig och läsa kl tio, men självklart så sket det sig.. ^^
La mig och läste en stund men hoppade upp ur sängen igen när jag hittade att det var en dokumentär om Rwanda på tv… ”Rwanda: 10 år senare” hette den och handlade om hur och varför det stora folkmordet skedde.
Lägligt och bra så börjar jag den här veckan skriva ett arbete inom Sh A och Eng B om just Rwanda, i och för sig om deras styrelseskick men det är såklart intressant att se ändå och lite fakta får man ju ut, så jag satt och tittade på dokumentären och skämdes för att jag är människa, seriöst :|
_________________________________________________________
Hutuerna blev beordrade av regeringen – ja, av regeringen (!) att utrota alla tutsier, och självklart så gjorde de det. Utan att ens tänka efter själva!?
Flera av dem som var med i dokumentären verkade totalt likgiltiga, brydde sig inte alls.
”Jag gick iväg till kyrkan den morgonen vi planerat, där var samlingsplatsen. Sen gick jag hem och mördade mina grannar och vänner.. jag kände varken någon sorg eller ånger…” Typ i den stilen lät det på många.. visst, en del sa även att de tyckte att det var galenskap, att de inte var sig själva, att det var regeringens fel, att regeringen var skyldiga till alla offer, men det var ju ändå människorna som dödade dem, de föll för vad regeringen beordrade dem att göra, rakt av.
Sjukt! 800 000 - 1,5 miljon personer dödades… hutuerna dödade tutsierna. Grannar, vänner, familj, det spelade ingen roll, de brydde sig inte. Regeringen bestämde - de följde.
Usch, det var hemskt att se, de filmade gator där det låg hur mycket lik som helst, gårdar/ytor med hur mycket döda människor som helst. De gjorde slut på alla tutsier de kom åt.
Varför?
Det är alldeles för mycket för att skriva här... men det går snabbt att läsa sig till...
SJUKT! :| Hur kan en människa göra något sådant mot en anan människa? Och hur kan någon människa vara så okänslig att man på befallning kan döda vänner utan att ens tänka? Sick.. ofattbart.. lika ofattbart som förintelsen :|
Jag är inte en sån person som lägger 1,5 timme varje morgon på mitt utseende och det enda som faktiskt får tid är mitt hår, men ändå så brukar jag inte göra något av det, låter det oftast vara som det vill eller klämmer i en hårnål för att hålla luggen från ögonen. Smink - no way, kläder - tar på mig det jag känner för, mjukisbyxor som jeans, ofta med en tight tröja/linne till... en vanlig morgon fixar jag egentligen på under 15 minuter, utan att stressa. Då
- Går jag upp
- Tar jag ev. en snabb dusch
- Sätter jag på mig kläder
- Trycker jag i mig lite frukost, tycker inte om
- Och så borstar jag tänderna
Klar!
Ansiktet är som det är, vatten och så är det klart.
Håret får en snabb blick i spegeln och eventuellt hårnål, men ingen borste.
Undrar hur jag kommer vara om nått år.. kommer jag ha förändrats på det området nått...? Antagligen inte ^^
Jag säger inte att jag inte tänker på mitt utseende, för då skulle jag ljuga, men jag är inte utseendefixerad. Det finns så mycket större problem i världen än hur man ska se ut, om man har tillräckligt många lager smink, om man lyckats dölja den enstaka finnen till 100%, om man hinner med en dusch varje morgon (vilket inte ens är bra för det torkar ur huden), ja, det finns hur mycket som helst... Och jag har inte samvete att varenda morgon tänka på det, fixa mig, sminka sig... you name it. Inte när det samtidigt finns de som knappt har mat för dagen, sover på marken utan en filt ens, inte får gå i skolan eller aldrig får uppleva att vara barn utan arbetar ifrån att de är såpass gamla att de kan gå själva. Det känns själviskt, bekvämt och bortskämt att då lägga så stort allvar i så värdsliga saker, jag vill att människor ska tycka om mig som jag är, utan tre lager smink och perfekta kläder varje dag.
************************************
Igår när vi satt hos Bullis kom vi in på nått sätt på svininfluensan och en person utbrister "Men den skiter jag väl jag i, det är inte så farligt" (ungefär), jag är säker på att det finns många fler som tänker precis likadant, men det är bara för att den är så långt borta! Skulle den komma till Sverige så skulle synen förändras totalt! Vi i Sverige är alldeles för insnöade i vårat alltför bekväma liv som vi vill ska vara perfekt och för att få det perfekt vill vi ha materiella saker, och värdsliga rikedomar. Och det är väl någonting som vi i Svergie är väldigt bortskämda med, men vi märker inte ens av det! Inte jag iallafall, jag kan erkänna att jag tycker det är en självklarhet med mat i kylskåpet, en säng att sova i, tak över huvudet och blablabla, som för oss är självklarheter! Men det finns så många fler som tycker att det är jätte lyxigt. Och visst, det skulle vara jättesvårt att lämna det livet vi lever i just nu, men jag skulle må bra av att få leva lite enklare och på samma gång se till att någon annan får det lite bättre, visst, det skulle säkert vara riktigt jobbigt, men i slutändan skulle jag och säkert andra också, må bra av det, av att dela med oss och hjälpa andra med det vi kan...
Vi alla är ju människor, svenskar har inte större behov än andra, det är bara vanor, vanor och BEKVÄMLIGHET framförallt. Men vi är inte beredda att släppa det och det är ett problem. Inte bara för moralen (som inte finns^^) utan även för miljön, ingen vill ju ha det sämre än andra och vi som har det bra/bäst vill inte få det sämre, och ska alla ha det bra, på den nivån vi är nu?! Då kommer världen att gå under..
..om alla människor varje morgon skulle ta en 20 minuter lång dusch, blåsa torrt och sen platta håret. Och sedan konsumera mängder av kläder och smink, det är ohållbart! Och jag är inte bra på det heller, jag har på tok för mycket kläder.. och alldeles för mycket kläder jag inte ens använder..!
Usch JAG måste bli bättre på det här, VI måste bli bättre på det här!
Nu blev det här inte lägget inte alls vad jag hade tänkt, men skitsamma.. tänk till lite =)
Kram
Vad betyder egentligen det?
V Ä N S K A P
Man måste vara en vän om man vill ha en vän.....
var som du vill att din kompis ska vara....
~Jorinda~
Enda sättet att få en vän
är att vara en.
~Ralph Waldo Emersson~
Vänner är viktigt, och vänner är bra.
Men det är inte alltid så lätt som man vill att det ska vara att ha vänner, och ibland så är kan det vara svårt att hålla kvar vänner. Tydligen. Jag är inte världsbäst på det ska jag erkänna.. men jag önskar att jag vore det. Jag har inte svårt att hålla sams med vänner och så, inte alls, och jag har nog aldrig bråkat med en vän. Däremot så kan folk säkert uppleva att jag inte vill vara med dem, av den anledningen att jag inte har tillräckligt med självförtroende och mod att fråga dem om de vill vara med mig, utan jag väntar tills de frågar mig, och det förstår jag ju att de tröttnar på då. Att de alltid ska behöva fråga mig, och jag aldrig frågar dem tillbaka om de vill göra nått med mig någon dag.. Nej det är klurigt =/
Och som de två ordspråken ovan säger så.. borde jag ändra på mig.. lättare sagt än gjort, säger jag sen ^^
Någon som har superduper tips, till mig och till andra? Eller någon som känner likadant?
Och sen så tycker jag att ni kan kolla in det ---> Erik <--- har skrivit om att ord inte får tappa betydelse och värde.. ja, läs så ser ni =) (Y)
/Elin
var som du vill att din kompis ska vara....
~Jorinda~
Enda sättet att få en vän
är att vara en.
~Ralph Waldo Emersson~
Vänner är viktigt, och vänner är bra.
Men det är inte alltid så lätt som man vill att det ska vara att ha vänner, och ibland så är kan det vara svårt att hålla kvar vänner. Tydligen. Jag är inte världsbäst på det ska jag erkänna.. men jag önskar att jag vore det. Jag har inte svårt att hålla sams med vänner och så, inte alls, och jag har nog aldrig bråkat med en vän. Däremot så kan folk säkert uppleva att jag inte vill vara med dem, av den anledningen att jag inte har tillräckligt med självförtroende och mod att fråga dem om de vill vara med mig, utan jag väntar tills de frågar mig, och det förstår jag ju att de tröttnar på då. Att de alltid ska behöva fråga mig, och jag aldrig frågar dem tillbaka om de vill göra nått med mig någon dag.. Nej det är klurigt =/
Och som de två ordspråken ovan säger så.. borde jag ändra på mig.. lättare sagt än gjort, säger jag sen ^^
Någon som har superduper tips, till mig och till andra? Eller någon som känner likadant?
Och sen så tycker jag att ni kan kolla in det ---> Erik <--- har skrivit om att ord inte får tappa betydelse och värde.. ja, läs så ser ni =) (Y)
/Elin
Tacksamhet - det är något som verkligen saknas i vårat samhälle, inte sant? Jag själv går ofta och klagar på mycket. Saker jag tycker är dåligt, saker jag tycker skulle kunna vara mycket bättre, klagar ofta bara för att klaga.. och jag vet inte riktigt varför... Istället för att se allt bra, och vara tacksam för att jag har det så bra, så klagar jag på lite allt möjligt. Jag har aldrig varit särskilt bra på att vara positiv, och se saker från den positiva sidan, utan ser a l l t i d allt negativt först, och sen kan jag - möjligtvis - se något lite positivt, och hur bra egenskap är det? ^^
T.ex. så kan jag klaga på att maten inte är god på lunchen i skolan, och hejsan hoppsan jag har flera rätter och välja på, och på andra sidan jordklotet dör barn för att de inte har någon mat alls.. ! Jag är duktigt på att inte slänga mat, för det gör jag inte, men det är ju bara så onödigt att klaga, egentligen är det ju inte så äckligt, det är bara det att det inte är så jättegott.. Suck på mig! Eller att jag klagar på att det är kallt ute, men egentligen så är det för att jag inte tagit på mig jackan.. och på andra ställen fryser folk ihjäl för att de knappt har några kläder alls.. och så har jag kläder, men sätter inte på mig tillräckligt, utan klagar istället..
Kan ge massa fler exempel.. men ni förstår nog vad jag menar, så onödigt att bara svamla då, men skärpning tycker jag, och jag säger det, inte minst, åt mig själv! Verkligen! Uschusch!
Nu ska jag krypa ner i sängen - och få sova gott - i en egen säng - med tak över huvudet - och med värme så det räcker och blir över - och vakna imorgon och få äta mig mätt, frukost, middag, kvällsmat, och fika mellan det - och jag borde vara tacksam, i Sverige är det självklart. Men har man det så, såär man ju faktiskt ganska högt bland de rikaste i världen, (Är det bland de 8% rikaste? Vågar inte säga det, för jag är inte säker på siffran =S) Så tänk på det! Var tacksam nästa gång du äter, eller går in och kan värma dig, eller kryper ner i din säng på kvällen =)
Godnatt! =)
Så är det, ja.
Usch jag är så himla trött på alla hemska nyheter där det ska poängteras att det är svenska inblandade, eller alltså, när det är typ rubriker på text-tv där det kan står
"Hemsk tågolycka i Schweiz
2 svenskar skadade"
typ så. Och så klickar man sig fram dit, och så framgår det av texten att det är typ 50 skadade v a r a v TVÅ av dem är svenskar, vad spelar det för roll om det är svenskar eller typ japaner, egentligen?! människor som människor, alla är lika mycket värda! Men det är som att det skulle vara så mycket värre att det är just svenskar inblandade, hänger ni med? Kineser som svenskar, amerikaner som polacker, danskar som thailändare... ja ni fattar.. Det är inte alls hemskare på något sätt att det är en svensk som är skadad och inte en dansk, det är lika hemskt vem det än är. Jag vet inte om ni hänger med riktigt på vad det är jag vill ha fram, jag är inte så bra på att formulera tankar till ord, och det här inlägget har jag haft färdigt i huvudet i säkert 3 veckor nu, men har aldrig liksom lyckats få ner det i ord..... ^^ Men, ja, kanske att någon förstår iallafall ^^
Ehum, ja, kanske inte så jätte tydligt, men skitsamma, nu ska jag äta nått =) Hejhopp
