Julhysteri?
Snart jul, det står adventsljusstakar på fönsterbrädorna och det hänger stjärnor som lyser upp i fönstrena. Julmusiken smyger sig in mer och mer och funderingarna på julklappar blossar upp oftare och oftare.
Julen är en så överdriven högtidshelg, folk vet knappt om varför vi firar jul idag.. allt handlar om att det ska vara så fint och pyntat, man ska ha en fin gran som inte är för stor men inte heller för liten, den ska vara fin och välvårdad, barra lagom mycket och sprida en god doft i huset, under den ska det ligga högar av julklappar som bara väntar på att bli öppnade av namnet som står på dem. I köken luktar det lite smålustigt men gott av all blandad mat och allt godis, julborden blir överfyllda av mat som aldrig tar slut, det finns 25 olika rätter för mycket, tänderna gnistrar av allt socker från kolor, knäck, marsipanfigurer, mozartkulor, choklad, pepparkakor, struvor, domherrar...
Önskelistor skrivs, alla önskar sig något, saker eller känslor, ett nytt tv-spel, en skön-ledig-julhelg. Det sistnämnda finns det kanske inte så mycket av. Usch denna julklappshysteri! Det känns ibland som att det är allt julen handlar om, eller julklappar och mat. Nu är det inte så att jag inte tycker att det är kul att få julklappar, för det tycker jag, och kanske främst att få ge bort julklappar! Jag tycker det är mysigt och spännande men tar för mycket plats, det har för stort fokus. Tänk om vi skulle satsa tiden och pengarna vi lägger på julklappar, på att hjälpa/se andra människor istället, människor som inte har det lika bra som oss. Hos människor där julen inte betyder glädje, värme och kärlek utan där den istället blir en lång ensamhet.
I min familj har vi många jular förr bjudit hem människor, på juldagen, annandagen, kanske julafton, personer som kanske inte har någon annan att fira med, föräldrarna kanske bor långt borta eller så finns ingen nära släkt. Att få ha med dem under firandet, äta mat, kanske kolla på Kalle Anka, skratta tillsammans, läsa julevangeliet.. att se hur glada de är att någon bryr sig, att se hur tacksamma de är över sällskap och god mat tillsammans med någon den helgen där de annars hade varit ganska ensamma, det värmer mycket mer i hjärtat än vad någon julklapp kan göra. Det är äkta glädje, man får vara med och göra någon annan människa glad, personen får känna sig omtyckt, älskad och värdefull. Jag själv kan inte tänka mig tanken att vara ensam över en sån helg som julen, där de flesta är tillsammans med släkt och vänner.
Alla kan inte göra nått för alla, men alla kan göra nått för någon!
Och jag hoppas att min familj vill det iår med.., jag sa det till dem för några dagar sen.. det börjar ju bli dags att bestämma planerna för julen ^^
Och jag borde verkligen börja leta julklappar.. det är ju tredje advent på söndag ^^
Julen är en så överdriven högtidshelg, folk vet knappt om varför vi firar jul idag.. allt handlar om att det ska vara så fint och pyntat, man ska ha en fin gran som inte är för stor men inte heller för liten, den ska vara fin och välvårdad, barra lagom mycket och sprida en god doft i huset, under den ska det ligga högar av julklappar som bara väntar på att bli öppnade av namnet som står på dem. I köken luktar det lite smålustigt men gott av all blandad mat och allt godis, julborden blir överfyllda av mat som aldrig tar slut, det finns 25 olika rätter för mycket, tänderna gnistrar av allt socker från kolor, knäck, marsipanfigurer, mozartkulor, choklad, pepparkakor, struvor, domherrar...
Önskelistor skrivs, alla önskar sig något, saker eller känslor, ett nytt tv-spel, en skön-ledig-julhelg. Det sistnämnda finns det kanske inte så mycket av. Usch denna julklappshysteri! Det känns ibland som att det är allt julen handlar om, eller julklappar och mat. Nu är det inte så att jag inte tycker att det är kul att få julklappar, för det tycker jag, och kanske främst att få ge bort julklappar! Jag tycker det är mysigt och spännande men tar för mycket plats, det har för stort fokus. Tänk om vi skulle satsa tiden och pengarna vi lägger på julklappar, på att hjälpa/se andra människor istället, människor som inte har det lika bra som oss. Hos människor där julen inte betyder glädje, värme och kärlek utan där den istället blir en lång ensamhet.
I min familj har vi många jular förr bjudit hem människor, på juldagen, annandagen, kanske julafton, personer som kanske inte har någon annan att fira med, föräldrarna kanske bor långt borta eller så finns ingen nära släkt. Att få ha med dem under firandet, äta mat, kanske kolla på Kalle Anka, skratta tillsammans, läsa julevangeliet.. att se hur glada de är att någon bryr sig, att se hur tacksamma de är över sällskap och god mat tillsammans med någon den helgen där de annars hade varit ganska ensamma, det värmer mycket mer i hjärtat än vad någon julklapp kan göra. Det är äkta glädje, man får vara med och göra någon annan människa glad, personen får känna sig omtyckt, älskad och värdefull. Jag själv kan inte tänka mig tanken att vara ensam över en sån helg som julen, där de flesta är tillsammans med släkt och vänner.
Alla kan inte göra nått för alla, men alla kan göra nått för någon!
Och jag hoppas att min familj vill det iår med.., jag sa det till dem för några dagar sen.. det börjar ju bli dags att bestämma planerna för julen ^^
Och jag borde verkligen börja leta julklappar.. det är ju tredje advent på söndag ^^
Vad tycker du? =)
Trackback
